Jag förnekar inte att jag saknar det Han och jag hade, vi hade det jättemysigt... Ett tag...
Men Han förändrades och kunde inte vara sig själv hela tiden...

Det tog tre månader och lite till för mig att kunna le och känna mig glad på riktigt igen. Mina vänner försökte muntra upp mig, men den som lyckades var David.
Han fick mig att le direkt, han får mig att må bra, han får mig att känna mig älskad och han är helt underbar!

Så tack älsklingen för att du finns och är min!

Sara ♥ David

Kommentera här: