Tack!

Det finns några människor som jag för några månader sedan avskydde så mycket att jag nästan ville att dom skulle dö. Eller att jag skulle dö, så jag slapp leva på samma ställe som dom. 
Men idag vill jag nästan tacka dom. 
Tacka dom för att dom påminde mig om att man kan verkligen inte lita på någon alls. 
Tacka dom för att dom fick mig att falla tillbaka ner på botten igen, men kämpa mig upp ensam. 
Dom fick min värld att rasa flera gånger på väldigt kort tid och nu har jag byggt upp den igen. Den är inte helt klar, det fattas några byggstenar, men jag har kommit en bra bit på vägen! 
Så tack! Tack för att ni tog det viktigaste jag hade ifrån mig, så jag kunde bli påmind om att inte lita på nån... 



Komplicerat

Varför ska det vara så svårt och komplicerat med känslor? 
Och hur svårt ska det vara att bara säga ja eller nej? 
Ända sen i vintras har jag blivit totalt mind-fucked och jag orkar inte med det mer, men det bara fortsätter... 
Dax att fucka ur?